Fundyviken och Cape Breton Island

av NICHO

4 april, 2019

Innan vi fortsatte mot Cape Breton Island, som för mig har varit huvudattraktionen i Nova Scotia, var vi tvungna att ta ett stopp i Truro och Fundyviken för att se de enorma tidvattenskillnaderna som uppstår. Att se detta har varit på min "att-göra-lista" i många år nu då tidvattenskillnaderna i Fundyviken är bland de största i världen. 

Kraftstationer längs kusten lagrar en del av den energi som dessa massiva tidvatten skapar, och om du tajmar ditt besök perfekt i fas med fullmånen så kan man se en våg drygt en meter hög som rullar hela vägen in längs viken. Denna våg skapas av att vatten som rör sig snabbt kolliderar med vatten som rör sig långsammare. På grund av detta kan det definitivt vara en god idé att planera ditt besök lite närmare för att få ut så mycket som möjligt av din upplevelse. Tidvattenscheman finns lätt tillgängliga online, och om du är intresserad, är Truro stället för att observera detta.

Att ta sig till Truro är lätt, även om det mesta på den amerikanska kontinenten kräver en bil, kan man faktiskt åka buss igenom Nova Scotia om man så vill. Med bil tar det ca 90 min från Halifax i nordlig riktning. Vi hittade ett fint ställe utanför själva Truro, precis vid vattnet, och såg hur tidvattnet kom och gick under två nätter. Skillnaderna mellan hög- och lågvatten var verkligen enorma! Särskilt eftersom det fortfarande var mycket is i viken, så blev det lättare att se hur pass mycket vatten som faktiskt väller in med jämna mellanrum.

Efter att ha sett detta fenomen fortsatte vi norrut mot Cape Breton Island och the Cabot Trail, en cirka 300 km lång vacker väg som slingrar sig runt den norra delen av ön och leder dig igenom Cape Breton Highland National Park. 

Till att börja med, bara att köra över sundet till ön var vackert. När du kommit över sundet befinner du dig längst ner på den södra delen av ön. Om du väljer att köra längs västkusten norrut kommer du att få se en väldigt fin kustlinje, akadiska byar, whiskeydestillerier och slutligen hamna i Chèticamp, ett utmärkt ställe varifrån man kan utforska nationalparken och the Cabot Trail. Om du bestämmer dig för att ta den östra vägen norrut kommer du att köra förbi stora sjöar, floder och småsamhällen tills du kommer till Sydney, Nova Scotias andra största stad. Därifrån är det snabbt och enkelt att fortsätta uppåt mot Ingonish på östkusten, ett likvärdigt bra ställe att utforska nationalparken ifrån.

Det är svårt att missa vägskyltarna som leder upp mot Cabots Trail. Det finns utkikspunkter där man vill ha dem samtidigt som man närmar sig bergen och höglandet. Denna världsberömda väg kommer att leverera fantastiska vyer hela vägen runt, uppför berg, nedför branta sluttningar som leder in till små vikar, över broar, floder och längs med stränder. Vi såg våra första örnar på väg in i parken, ett antal älgar och annat djurliv. Den högsta punkten på ön Cape Breton är drygt 500 meter över havet, och den högsta punkten man kör på längs vägen är på cirka 400 meter medans den ormar sig runt de olika topparna. Får du chansen, gå Skyline-leden och njut av den otroliga havsutsikten från ungefär 385 meters höjd. Leden tar ett par timmar tur och retur och är inte särskilt fysiskt krävande, även om det kan vara mycket blåsigt.

Mitt favoritställe på Cape Breton var antagligen Meat Cove, det nordligaste samhället i Nova Scotia. Återigen var vi mer eller mindre helt ensamma där, men det var vägen som ledde dit som verkligen gav oss gåshud. Sväng vänster i en pytteliten by som heter Saint Margaret så tar vägen dig högt upp längs den bergiga kusten och blir till slut en grusväg. Den slingrar sig sakta igenom bergen tills himlen öppnar upp sig och uppvisar en, om möjligt, ännu mindre by med en gömd strand i en liten vik som är svår att beskriva i ord. Det är med lätthet en av de vackraste platserna jag någonsin har sett. För att komma ner till viken var vi tvungna att kör ner för en ganska brant sluttning för att sedan komma fram till byn. Vi spenderade en natt där, helt ensamma (som vanligt).

Allt som allt spenderade vi tre nätter på Cabots Trail. Det räckte för oss, speciellt eftersom vi hade tajmat vädret alldeles ypperligt med blåa skyar hela vägen. Dessutom var de flesta vandringsleder stängda ändå på grund av all snö och på vissa ställen var snödrivorna högre än vår bil. Det gjorde dock ingenting, det var ett svårslaget vackert ställe och jag skulle med lätthet kunna rekommendera att köra denna sträcka någon gång i livet, det är det värt.   

 

Nu ser vi väldigt mycket fram emot att åka till Newfoundland, där det sägs vara ännu mer snö, större nationalparker och vildare landskap. Här skall vi besöka Gros Morne National Park, en av UNESCO utsedd plats med stor betydelse för hela mänskligheten, känd för sin unika geologi och fossiler. 

Från Sydney, Nova Scotia tar vi en 6-timmars färja över St Lawrence-sundet för ett besök i vår andra kanadensiska provins:

Nästa anhalt; Newfoundland

Vill du följa oss eller dela detta inlägg?

3 reaktioner på ”The tidal bore and Cape Breton Island”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *