En månad i vårt nya hem på hjul

av MARCELA

9 april, 2019

Vi har nu bott i vår husbil i snart en månad och börjar få rutin på dagarna. Vi kör korta sträckor då östkusten har mycket att erbjuda och tempot har varit ganska lågt eftersom vi haft mycket att lära om vårt nya hem och livsstil. Vi vet numera att gasolflaskorna håller i maximalt sju dagar om vår avsikt är att hålla oss varma om nätterna, vi har listat ut hur vi kan tvätta oss inomhus (utan rinnande vatten) på bästa sätt, hur vi kan diska en måltids tallrikar med tillagningstillbehör med knappt en halvliter vatten och att vi måste hålla koll på vinden om nätterna om jag vill få någon sömn. För det kan blåsa mycket kraftigt här vid kusten, vindarna blir snabbt friska och kommer utan förvarning. De kan få vår bil att skaka häftigt och jag får snabbt känslan av att vi snart blåser iväg med både hem och bohag; att Nicholas håller om mig om natten hjälper bara en liten bit på vägen. Genom vår GPS-tracker beställer vi väderleksrapporter kontinuerligt och Nicho var snabb med att visa mig att om man ställer bilens kortsida i vindens riktning så klarar man sig från det värsta. Något så självklart men så viktigt.

Kanadensarna fortsätter att förundra med sin gästvänlighet. De verkar ha obegränsat med tid när en främling efterfrågar vägledning. Vi har blivit erbjudna att sova hemma hos en människa vi aldrig tidigare träffat för att få skydd från väder och vind. Och efter att ha haft en kort konversation med en kvinna i en varuhandel gav hon oss en diskhandduk med turistiska motiv - hon hängde den på handtaget till vår bildörr med en lapp där hon skrivit en kort hälsning.

Många är nyfikna över vår husbil, men inte för att den är svensk utan för att den är liten. Inte bara pickupen är liten enligt deras standard utan även campern. De undrar om man verkligen kan bo i ”den där” eller om bilen verkligen orkar bära bodelen på flaket. Inte konstigt att de reagerar som de gör; vi har ju trots allt kommit till pickup-landet. Det känns som att var fjärde bil som kör förbi oss är en pickup - och de är enorma! Fronten på några av dem känns som framdelen på en vanlig svensk lastbil... för att inte tala om husvagnarna här! De är ju större än många av studentlägenheterna jag bodde i under min studietid. Men vi skrattar alltid bort kommentarerna, vi ser flera fördelar med att ha en japansk pickup och vi är trots allt mycket nöjda med vårt val av hem - än så länge har vi inte stött på några oväntade överraskningar.

Vi har vistats mycket inomhus. Efter drygt 10 dagars resande i bilen så blev Nicholas sjuk med hög feber och några dagar senare var det min tur. Vi försöker hålla tempot lågt tills vi båda känner oss fullt friska igen, men ändå rusar dagarna förbi. En månad har snart gått...

At night we occupy ourselves with cooking, reading and chess. We have no internet. As it turned out, Canadian simcards aren’t compatible with our Swedish phones. That surprised me since I’ve bought several simcards in Colombia when I’ve spent longer periods there. To begin with it was very frustrating not having internet, not because I need social media, but because I’ve never liked guessing, and now that we’ve begun this new chapter in our lives there’s a lot I need to know. Some days, life can feel somewhat miserable when there’s no Google 🙂

Ändå känner jag mig fortfarande så otroligt priviligerad över att kunna göra det här! Och så tacksam över att min partner har samma drömmar som jag. Efter mycket planering är vi äntligen här och det kan bara bli bättre. Snart kommer våren, värmen och det ska bli fantastisk att få se naturen och landskapet skifta!

8 reaktioner på ”One month on the road”

  1. Va, funkar inte simkorten!? Vad jobbigt! Har de inte simkort i olika storlekar? Eller vad menar ni med kompatibelt? Ni har upplåsta telefoner eller? Vi har aldrig köpt simkort i Kanada, men i Asien går det ju bra …

    1. Ne, inte i denna delen av Kanada i alla fall. Det har att göra med vad det är för mobilfrekvensk som mobiloperatörerna använder och just den frekvensen som används av operatörerna i västra Kanada är inte kompatibel med våra svenska telefoner. Vi tänkte försöka korsa gränsen till USA när vi kommer ner till Great Lakes och göra ett nytt försök där, kanske till och med köpa ett års abonnemang som kan användes i både Nord- och Sydamerika (om vi kan göra det som utlänningar). Priserna är dessutom mycket mer förmånliga i USA. Fortsättning följer med andra ord… 😀

  2. Darlene Proulx

    Tell me, are you planning to be Screeched in? It’s on my bucket list!
    Newfoundland Screech is used in a non-obligatory ceremony known as the “screech-in”. The “screech-in” is an optional ceremony performed on non-Newfoundlanders (known to Newfoundlanders as a “come from away” or “mainlander”) involving a shot of screech, a short recitation and the kissing of a cod.

    1. We wanted to, but since we didn’t spend a lot of time in pubs it just never happened 🙁 Maybe you can get screeched in in Labrador as well? I heard about the ceremony some years ago and always kept it in the back of my mind. Hope we can make it happen anyway 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *