Tillbaks till kalla vintern igen

av NICHO

15 mars, 2019

Vi anlände till Kanada den tredje mars. Några gamla grannar och vänner till min familj hörde av sig till en släkting till dem så fort de hörde att vi skulle till Halifax. Vi fick bo i Tricias hus under en veckas tid och hon fick oss genast att känna oss välkomna,  Omställningen till Kanada blev helt klart lättare tack vare denna möjlighet. 

Den sjunde mars antog vi att vår camper hade anlänt från Europa, och gått igenom tullen. Vi körde till en adress på andra sidan stan som skulle ta oss till ett rederi. Där betalade vi dem 150 Kanadensiska dollar och fick vidare instruktioner att åka till Tullverket och presentera ett jätteviktigt papper för tjänstemännen där. Mannen som hjälpte oss stämplade vårt papper och skickade oss vidare mot hamnen för att TILL SLUT få händerna på vår bil igen. Så fort vi förstod att vi var framme såg vi vår camper innanför hamnområdet. Vi började båda skrika och skratta, äntligen var vi framme!

Efter ca 30 min vid terminalen var vi fria att lämna hamnområdet. Alla, varje steg på vägen var så hjälpsamma. Än så länge har kanadensare var mycket trevliga, hjälpsamma, ivriga att prata och vilja veta mer och är lätta att konversera med. Somliga säger dock att sådan generositet inte lär visas i alla Kanadas provinser :) det återstår att se. 

Det tog oss två hela dagar att komma iordning med bil och camper. Flytta in all utrustning, kläder och handla in mat och andra provianter tog sin tid och var tvunget att göras. Men nu började saker äntligen hända i snabbare takt och vi var på väg. Vi fick ett sista gäng av Tricias otroligt goda banan/chocklad muffins tillsammans med en massa andra saker vi hade nytta av och svängde ut på Purcells Cove road i Halifax. Den kvinnan gav oss så mycket utan att man ens behövde fråga. Vi är väldigt tacksamma. 

Det har varit några stressfulla moment angående mestadels information från rederiet, men även försäkringar och annat. Överlag har det trots allt varit en någorlunda smärtfri upplevelse, att skeppa ett fordon så pass långt. 

En annan sak vi har grunnat en del över är gasen. Vi behöver gas för att hålla oss varma och laga mat. Vilken adapter vi skall ha har pratats om så mycket fram och tillbaka. Men, det visade sig att vår gasflaska kunde fyllas på utan problem över huvud taget, helt utan adapter. Det kostade dessutom bara 10 dollar. Det var uppenbarligen ingen idé att oroa sig över det helt i onödan. 

Vi är nu varma och glada, camparn är laddad och vi begav oss iväg på den allra första etappen på vår resa den 9e mars.

Vill du följa oss eller dela detta inlägg?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *